Jag kom ut!

Det är ju tamejtusan snudd på mirakulöst. Idag satt jag här vid datorn, blev svimfärdig, aptrött, tappade lite känsel i mun & hals plus att jag fick myrkrypningar i ansiktet.. Då kände jag bara att nä, jag måste byta miljö lite så jag får tänka på annat. Jag misstänker att det är penicillinet som spökar, det kan tydligen ge sådana otrevliga biverkningar.. Jag ringde gubben och sa att jag vill åka till olivodlingen NU och han lydde order, lol.
 
Väl där fick jag träffa grannarna bredvid för första gången, en svenska med sin tunisiske man. Trevligt folk och kul att få snacka lite med nån som pratar normalt, haha. Fick se hundarna där också, alla verkade må kanoners, 3 hade de gett bort till grannarna och allt var lugnt. Ska se om min ångest blir bättre med. Men det känns bättre i skallen i alla fall. 
 
På vägen dit sa jag till mannen min att hade jag varit i Sverige nu hade det blivit psykakuten för min del.. Han har nog lite svårt att hantera det här. Förstår jag, man måste känna sig jäkligt hjälplös när någon nära drabbas av sånt här. Eller ja, själv har jag ju varit medberoende och det är också en himla hopplös situation.. vad man än gör så kan man inte ändra på något. Nu är inte jag missbrukare men det är trots allt en rätt annorlunda sits tror jag att leva med någon som inte mår bra i knoppen. Han har alltid stöttat och tagit över när jag knappt klarat att ta hand om mig själv, än mindre hemmet och så. Men det är nog svårt att veta vad man ska säga för att trösta. Viktigaste är dock att man som sjuk vet att man har någon att luta sig på, som tar emot en när man faller, hur klyschigt det än må låta. Även om stödet är "tyst" så finns det där i handling. 

Bloggdesigner

 
Man är lite sugen på att pilla ihop designer till Blogg.se-bloggar igen. De 2 här ovan är de senaste jag gjort, men de är till Blogger. Naturligtvis kommer jag inte koda själv från grunden utan bara "styla om" basic mallar från Blogg.se och ge vidare. Bara en kul grej att peta med. Deras egna mallar som de är nu är vansinnigt tråkiga enligt mig.. inte alla som kan (eller orkar) sitta och ändra i kodmallarna heller, så det kan vara najs att kunna ladda ner modifieringar direkt och slippa bry sig.. :)
 
Postat i: Vardagen / / En kommentar

Perfektionism

Man ser en hel del exempel på hur perfektionism kan ha ihjäl även de bästa av satsningar. Man ser det när det gäller kost & hälsa, religion, jobb, allt. 
Inom "gå ner i vikt"-sfären är det detta berömda allt eller inget, som kommer och förstör. Man äter en bit pizza och så har man "trillat dit" och "måste börja om". Som om allt är förstört för att man fått i sig lite fett och kolhydrater.
 
Inom religionen (nu har jag visserligen enbart islam att jämföra med) så brukar allt eller inget handla om slöjan. Kan inte låta bli att ha smink och jeans på sig? Bättre då att strunta i slöjan helt och knata ut i urringat och kortkort. Eller när det gäller praktiserandet av religionen. Kan man inte be alla böner perfekt och by the book? Bättre då att strunta i det och slarva med allt istället.
 
Det här tänket för verkligen inget gott med sig alls. Man förstör för sig själv med alla dessa krav man tvingar på sig. Varför inte ta saker ett steg i taget? Tänka att små positiva saker är bättre än ingenting alls? Jag hade önskat att jag tänkt så, både när det gäller saker som viktnedgång och religionen, för det hade underlättat en hel del. Men nu sitter jag här, överviktig och klen i praktiserandet av min tro, för jag gick för hårt åt. 
 
Gör inte det misstaget. Please.
Upp