"-Du har ju gått upp i vikt!"

Jo men tack. Detta fick jag höra idag efter maten, när jag redan satt där och jäste och kände mig fettig. Jag vet att jag gått upp i vikt. Jag VET. Kan vi snacka om något annat än mina bilringar? Svägerskan har precis fött barn idag men låt oss snacka om min figur och att kommentera med att "-jag fattar inte var hennes kilon kommer ifrån, hon äter ju så lite!"
 
Bara TYST. Bry dig inte, sålänge personen inte är en närstående som kanske kan tänkas ha hamnat i en ätstörning eller sjukdom. Annars, TYST. Vill jag veta någons åsikt om min kropp så frågar jag. Och guess what, det kommer inte hända. MIN kropp, min business.
 
Samtidigt blir jag sur på mig själv för att jag blir förbannad. Som om tjock är ett skällsord eller som om det är fult att gå upp i vikt. Jag går upp på grund av stört ätbeteende, det är inget fult. Jobbigt och tragiskt ja, men inte fult. Men det är väl det att det är fortfarande en öm punkt för en kronisk bantare vars hela väsen i princip handlat om viktnedgång och fitness under så lång tid.
 
Ärren sitter kvar där.

Civilkurage

Jag har som muslim hört så många historier genom åren där tjejer trakasseras (det är nästan alltid tjejer, vilket är föga förvånande), spottas på, till och med blir slagna eller får slöjan avsliten, av främmande människor ute, mitt på ljusa dagen. 
Ytterst sällan händer det att någon går emellan. 
 
Mycket kan man önska vad gäller gemene mans (brist på) civilkurage i mellanmjölkens land. Man sitter i regel där tyst och låtsas att inte se eller höra. Fast det är uppenbart att det som sker både syns och hörs. Som en tjej som satt med sitt barn på pendeltåget och en man konstant under resans gång sa till henne vilken skit hon är som är muslim. Tjejen vågade inget annat än att sitta och gråta. En annan ung tjej kom på tåget och såg det hela, och såg hur folk bara låtsades som ingenting, och hon tog själv tag i det.
 
Jag hoppas att vi blir bättre på att stå upp för varandra. Ingen ska behöva vara rädd för att gå ut på grund av att man har en bit tyg på huvudet. Även om man inte älskar islam så kan man i alla fall ha respekt för sina medmänniskor och stå upp för dem om de råkar illa ut. Eller åtminstone ge tusan i att vara den idiot som behandlar dem illa.

Bästa träningsformen evva..

 
Sätt på en sjysst låt, t ex Call your girlfriend och dansa röven av dig. Repeat. Hur många gånger du vill. Vifta med armar och ben, skaka bakdel så det går svallvågor och gapskratta samtidigt, om det behövs. 
 
Jag skulle köra styrketräning idag men nä, eff it. Det blev spontandans istället och liten känslomässig tripp tillbaka till en svunnen tid. Då har man både rört på sig och skakat loss lite lyckohormoner. Win!
 
“You've gotta dance like there's nobody watching,
Love like you'll never be hurt,
Sing like there's nobody listening,
And live like it's heaven on earth.” 

― 
William W. Purkey
 
..och så min favorit:
 
“Almost nobody dances sober, unless they happen to be insane.” 

― 
H.P. Lovecraft
Postat i: Motion / / Lämna en kommentar
Upp