Perfektionism
Man ser en hel del exempel på hur perfektionism kan ha ihjäl även de bästa av satsningar. Man ser det när det gäller kost & hälsa, religion, jobb, allt.
Inom "gå ner i vikt"-sfären är det detta berömda allt eller inget, som kommer och förstör. Man äter en bit pizza och så har man "trillat dit" och "måste börja om". Som om allt är förstört för att man fått i sig lite fett och kolhydrater.
Inom religionen (nu har jag visserligen enbart islam att jämföra med) så brukar allt eller inget handla om slöjan. Kan inte låta bli att ha smink och jeans på sig? Bättre då att strunta i slöjan helt och knata ut i urringat och kortkort. Eller när det gäller praktiserandet av religionen. Kan man inte be alla böner perfekt och by the book? Bättre då att strunta i det och slarva med allt istället.
Det här tänket för verkligen inget gott med sig alls. Man förstör för sig själv med alla dessa krav man tvingar på sig. Varför inte ta saker ett steg i taget? Tänka att små positiva saker är bättre än ingenting alls? Jag hade önskat att jag tänkt så, både när det gäller saker som viktnedgång och religionen, för det hade underlättat en hel del. Men nu sitter jag här, överviktig och klen i praktiserandet av min tro, för jag gick för hårt åt.
Gör inte det misstaget. Please.