Mysteriet med den ökande vikten...

..är tydligen inte alls så mystiskt som jag trodde. Jag tänkte att vafanken, jag äter ju så återhållsamt jämfört med innan, så what gives? Är jag trasig?
Jag loggade min mat idag, och lo and behold:
 
 
Dafuq?
 
Detta är alltså en dag där jag är extra "återhållsam" (enligt uppenbarligen inbillningssjuka lilla jag) och ändå är jag uppe i mitt normala dagsbehov. Med tanke på hur min normala kost ser ut så är jag alltså vanligtvis uppe i cirka 3000 kalorier om dagen. Konstigt att jag går upp, eller kanske inte. Nu förstår jag att tränare/coaches osv ständigt säger att man inte kan lita på sin uppskattningsförmåga. Att människor som säger att de knappt äter nåt men ändå inte går ner, med andra ord äter mer än de tror. Det är så sjukt lätt. Min middag t ex ser jättestor ut men jag tog en klick av varje sak. Ändå blev det såhär. [Eh, förutom då att jag åt 5 mini-briks och att de utgör cirka 600 kalorier bara de. Hehe.]
 
Dags att bli lite mer medveten, tror jag. Jag fortsätter att logga i några dagar, får se hur det känns.

Nya tider

 
Nu skall här experimenteras litegranna. Jag har ätit (som jag tyckt i alla fall) rätt återhållsamt sedan jag kom tillbaka och dessutom nu under Ramadan, men vikten har enbart rubbats upp ett kilo. Jag vet att jag sa att jag aldrig mer ska väga mig och yada yada bla bla men när man känner att *inget* händer förutom framsteg åt fel håll, då är det dags att göra en trouble shoot och se vad som är trasigt.
 
Så. I ett par dagar nu ska jag logga vad jag äter i en matdagbok. Jag valde My Fitnesspal för det är den jag känner till. Jag bestämde mig för att minsta lilla stress eller panikkänsla och jag skulle radera appen direkto. Men jag känner inget alls. Det är bara en app, frågan är ju hur jag väljer att använda den. Jag tänkte alltså använda den både för att observera om jag verkligen äter så återhållsamt som jag trott, och för att förhoppningsvis få igång en förändring. 
Skillnaden nu är att den där appen bara är ett verktyg under min kontroll, inget som ska kontrollera mig och vad jag äter. Är mina kalorier slut för dagen och jag fortfarande är hungrig så äter jag, punkt.
 
En annan skillnad är kalorinivån. Så nära mitt dagliga dagsbehov som möjligt. Ingen svält, ingen stress. Jag ska dessutom fokusera på Lean Habits råd samtidigt, så jag ska fokusera på att lyssna på kroppen, äta nyttigt och mättande och försöka dra ner lite på det där andra. Eller kanske mer att lägga till sådant som är nyttigt. Lägga till bra vanor. Lägga till är alltid lättare än att ta bort när det gäller matvanor.
 
..och så träning dårå. Nu ligger jag lågt i och med Ramadan, men sedan börjar jag med absolut minimum, ett superkort nybörjarprogram 2 dagar i veckan. Styrketräning då. Det får räcka. Små, små vanor. Fokus på processen och inte ett "slutresultat". Framför allt, om kalorikoll innebär stress eller att jag börjar må dåligt/få panik/nojja mig över min kropp/vikt så slutar jag. Easy peasy. Men såhär, med konstant viktuppgång, kan det inte fortsätta. Jag är återigen uppe i fetma klass 1. Jag mår sämre och sämre hela tiden. Känner mig tung, har ont, hjärtat hoppar hit och dit ibland, måste ligga på ett visst sätt i sängen för att andas normalt, dubbelhakan tynger ner. Om inte försämrad livskvalitét är motivation nog så vet jag inte vad som är det. 

Det rullar på..

Man kan ju lugnt säga att det tack gode Gud inte är lika torrt i år som det var vid denna tid förra året. Gräset må vara bortplogat mellan olivträden men det är helt enkelt så man gör för att hjälpa dem att få så mycket regnvatten som det går ner till rötterna. Träden är gröna och fina nu, förra året i maj var bladen nästan grå. Olivträd är ju baddare på att överleva i torka, de bara sparar på energin, så man får kanske ingen frukt (vi fick lite oliver på tre eller fyra av 65 träd i höstas, på grund av torkan) men de klarar sig i alla fall. 
 
Tuggandet går också bra (lol), jag följer lean habits nr 1 nu med lätthet eftersom det är Ramadan. Inte svårt nu att hålla sig till att äta endast 3-4 ggr per dygn. Jag äter ju frukost vid tre på natten och äter inte igen förrän på kvällen. Så nu flyter det på. Utmaningen blir sedan att hålla sjyssta matvanor och tider efteråt, när man kan äta hur som. Det är då det kan bli klurigt. Men det ska nog gå bra, skam den som ger sig. 
 
Prövade förresten en tunika idag som jag kunde ha alldeles utmärkt (okej, på gränsen) innan jag åkte till Sverige i april. Den har jag nu vuxit ur. Fy fanken. Har typ 2 tröjor nu som passar och noll spänn för att handla. Inte för att det spelar någon roll, finns ju ändå nästan inga tjockiskläder här. Så, känns lite buttert faktiskt. Jag har inte gått upp så mycket som jag brukar när jag är i Sverige men gått upp har jag. Dags att vända på det och ta hand om sig själv.
Upp