Mänskligheten..

 
Känner mig rätt anti gentemot människor överlag just nu. Det blir lätt så tror jag när man har fler än en människa i sin omgivning med narcissistiska drag. Alltså hjälp, de bara måste vara universums mitt och allt som sker är andras fel. Om det inte är bra saker då såklart, då är det deras förtjänst, hur jäkla långsökt det än är. 
 
Jag har stött på några sådana här i mina dagar (varav en garanterat är en fullfjädrad psykopat) och ja, man försöker ju ha tålamod. Psykot är inte i mitt liv längre sedan många, många år men som sagt, de andra finns där och suger åt sig av andras energier. Jag som är rätt skör eller vad man ska säga, tar åt mig av allt och tycker det är superjobbigt. Extra jobbigt när det drabbar de som står en närmast. Samtidigt vet man att det inte finns nåt att göra åt saken. "-Sluta klaga och ändra på livet då istället" säger kanske den som tror att alla har ett val. Tycker inte att man ska säga så mycket när man inte vet bakgrunden. Ibland måste man välja mellan 2 jobbiga saker, och då väljer man det minst jobbiga. Jag reserverar ändå rätten att klaga på narcissister. Kanske också på min egen oförmåga att sätta ner foten...
Postat i: Morr.. / / Lämna en kommentar

Folk som gärna sprider sjukdomar..

...till sina och andras barn. Snackar givetvis om de som hakat på trenden att vägra vaccinera. Gå gärna in här och beundra när stolpskotten filosoferar om ifall det verkligen är fel att utsätta någon annans för tidigt födda barn för mässlingen.
 
Sånt här väcker sådana otroliga äckelkänslor hos mig. Jag hade 2 för tidigt födda barn, varav den ena blev sjuk vid tre veckors ålder och var en hårsmån från att dö. Eftersom vi var i Tunisien då fick vi inget direkt svar på exakt vad hon hade, men det konstaterades lunginflammation efter ett tag i alla fall. Vad det kom ifrån vet vi inte. Men jag vet däremot hur otroligt lätt sådana små försvarslösa barn blir sjuka, och hur sköra de är. Så de som tycker att det är moraliskt försvarbart att utsätta små bebisar för allvarliga sjukdomar, borde krypa ner under en sten någonstans och skämmas över deras existens. Jag struntar i hur trendigt och hippie det är att skita i vaccinationerna, när barn och sjuka blir utsatta så finns det ingen som helst ursäkt.
 
 
Postat i: Morr.. / / Lämna en kommentar

"-Du har ju gått upp i vikt!"

Jo men tack. Detta fick jag höra idag efter maten, när jag redan satt där och jäste och kände mig fettig. Jag vet att jag gått upp i vikt. Jag VET. Kan vi snacka om något annat än mina bilringar? Svägerskan har precis fött barn idag men låt oss snacka om min figur och att kommentera med att "-jag fattar inte var hennes kilon kommer ifrån, hon äter ju så lite!"
 
Bara TYST. Bry dig inte, sålänge personen inte är en närstående som kanske kan tänkas ha hamnat i en ätstörning eller sjukdom. Annars, TYST. Vill jag veta någons åsikt om min kropp så frågar jag. Och guess what, det kommer inte hända. MIN kropp, min business.
 
Samtidigt blir jag sur på mig själv för att jag blir förbannad. Som om tjock är ett skällsord eller som om det är fult att gå upp i vikt. Jag går upp på grund av stört ätbeteende, det är inget fult. Jobbigt och tragiskt ja, men inte fult. Men det är väl det att det är fortfarande en öm punkt för en kronisk bantare vars hela väsen i princip handlat om viktnedgång och fitness under så lång tid.
 
Ärren sitter kvar där.
Upp