Flera små måltider ökar inte förbränningen

 
"Ät 6 små måltider om dagen för att hålla förbränningen på topp!" 
 
Så har ju råden sett ut nu i ganska många år. Detta trots att studier visar att det helt enkelt inte stämmer. Dessutom ökar det risken för att överäta, eftersom man ju i princip äter hela tiden och eftersom man äter så lite varje gång så sätter aldrig mättnaden in ordentligt. Konsekvensen av det kan såklart bli att vi tillslut tröttnar på att aldrig äta tillräckligt, och att kroppen börjar kompensera. Sen sitter man där och svullar och går upp all vikt man kämpat för att gå ner. 
 
Lösningen är att äta normalt, vid normala tider. 3-4 gånger om dagen, och då inga fjantiga "gurkstavar doppade i yogurt med tre nötter vid sidan om"-feedings. Man bör äta tills man blir mätt. Inte fullproppad, men nöjd. Jag vet att nöjd blir då inte jag med sådana där halva måltider på max 300 kalorier där man nästan vill gråta vid sista tuggan för man är ju fortfarande hungrig. 
 
Mer läsning finns här.
 
Personligen försöker jag följa Lean Habits av dietisten Georgie Fear, som inte fokuserar så mycket på vad man ska äta, utan hur. Här handlar det om att nöta in vanor, en efter en. Det tar sin lilla tid, men så är ju inte hennes filosofi att man ska kraschbanta heller, utan att lära sig sunda matvanor. Den första av dessa är att sluta med mellis/snacks och äta 3-4 rejäla mål mat om dagen. Känna sig mätt och nöjd. Det är en utmaning om man är van vid det här "äta var tredje timme" men då det bevisat hjälper med både hälsan och viktkoll så är det värt att lära sig. Boken finns här och i deras FB-grupp får man hjälp och stöd oavsett om man köpt boken eller inte. Rekommenderar i alla fall att köpa boken (nej, jag får inget för att göra det, lol) för det är i princip det enda sunda "programmet" jag stött på, då det handlar om vanor och inte att banta. Man vill ju tänka på hur det blir på lång sikt och inte bara några veckor framåt. Jag vet att jag vill i alla fall lära mig att ha ett normalt förhållande till mat, inte gå på diet. Det enda jag fått av sådana är viktökning...

Mina små riktlinjer

Att jag slutat väga, mäta och räkna betyder inte att det bara är dags att svulla fritt, även om jag gör det ibland. Eller rättare sagt, varje dag den senaste tiden. Försöker jag se inåt så är det min inre rebell som jäklas. Jag äter nonstop för att jag kan, och inget pucko kan göra nåt åt saken. Så det så. Sen har det ju även med tristess och tröst att göra såklart, men då allt det här började efter min första bantningskur (läs: 6 månaders svält) så kan jag nog anta att det är där skon klämmer. I alla fall till största delen. Jag vill äta för att jag kan, och snart kanske jag börjar banta igen så då måste jag passa på. Ungefär så går det nog till i mitt undermedvetna. Plus (och detta är nog väldigt viktigt) att vi har väldigt stram budget så tillfällena då jag kan njuta av riktigt efterlängtad mat och sötsaker är få, man vet aldrig när det är dags igen. 
 
Jag har i alla fall skrivit ner en liten lista på några saker jag hoppas kommer att hjälpa mig i min situation som den är här och nu. Here goes:
 
Äta 3 ggr om dagen (börjar med att dra ner till 4 och sen till 3), riktigt rediga måltider med protein, kolisar och grönt/frukt. Äta till riktigt mättnad...
 
..vilket tar mig till: lyssna till hunger och mättnad. Hunger är faktiskt ingen nödsituation.
 
Planera gärna lite löst kvällen innan vad som står på menyn. Mindre energi går åt sen på dagen för att klura ut vad som ska lagas. Inga måsten dock!
 
Inte väga eller mäta mig längre regelbundet.
 
Vid sug eller känsla av att jag vill impulsäta fast jag är mätt så ta ett steg tillbaka mentalt och vänta 15 minuter. Om jag fortfarande absolut vill ha efter den kvarten, kör på.
 
Försök äta grönisar och/eller frukt vid varje måltid.
 
Absolut ingen negativitet angående min kropp. Alls.
 
INGEN MAT ÄR FÖRBJUDEN, DÅLIG ELLER "SYNDIG".
 
Framför allt måste jag jobba med att acceptera mig som jag är, och att helt släppa diettänket. Ja, mitt mål är att gå ner i vikt men mitt allra viktigaste mål är att ha ett normalt förhållande till mat och en positiv bild av mig själv. Viktnedgång är trevligt då övervikt gör mig sjuk men då vikten inte är problemet i sig här utan mina matvanor, så måste det tas om hand. Annars kommer jag bara fortsätta hoppa upp och ner i vikt, självkänsla och framför allt hälsa.
 
 Bildkälla

Varför jag slutat räkna..

 
En hurtig liten bild för att illustrera hur min syn på "att ta hand om mig själv" sett ut de senaste åren..
 
Jag säger det rätt ut; jag vill ner i vikt. Mitt problem har dock alltid varit hur. Svältdieter, lågkalorikost, räknaräknaräkna och väga/mäta allt som ska in i mun. Skuld & skam. Panik när jag började närma mig gränsen för dagens kaloribudget. Även om jag var mätt och det var kväll. Panik bara för att. För att jag kände att jag "inte fick". Därav gick det åt h*lvete varje gång.
 
Så jag ger upp det här nu. Inga siffror. Tänker inte ens väga mig själv. Inte mäta midjemåttet. Jag vet att det kan bli svårt när man känner att det går åt rätt håll och man vill se det svart på vitt. Man kan ju kolla någon gång eller 2 om året på kul, precis som jag gjorde i gymnasiet när jag hade 100% normal relation till mat. Vi hade inte ens en våg hemma. Vägde mig ytterst sällan, när det hände var det hemma hos någon kompis när man hittade en våg inne på toan.. :P Men jag hade liksom ingen direkt uppfattning vad som var naturlig, hälsosam vikt för mig. Jag var ju ok som jag var. Hade visst lite mjuk mage men och? Jag drog storlek M i kläder och på mina 180 cm var det väl normalt. Medium, liksom. Mellan liten och stor. :) 
 
Jag gav med andra ord varken mat eller mått något större värde. Det bara var. Men allt det skulle förstöras några år senare när jag bantade för första gången. Mer om det vid ett senare inlägg, men kort sagt så har det totalt förstört mitt psyke när det gäller kroppsbild och maten. 
 
Då var det dags. Härmed kastar jag ut allt sånt genom fönstret. Kaloriräknings-apparna är redan raderade och jag har dessutom (som en bonus) slutat följa alla käcka bantare och fitnessprofiler på Instagram som med sina bilder på kokt kycklingbröst och broccoli får det här med hälsa att se himla bedrövligt och hopplöst ut.. Hälsa & fitspo är inte samma sak, you guys. Bara säger det, eftersom många verkar blanda ihop 'et. 
 
Dags att gå & slagga nu snart, ungarna övar på sina repliker till pjäsen de håller på med (Hamlet, lätt värre va?) och jag har läst om och tänkt på mat och hälsa så det räcker idag. Har dock ett hum om vad jag ska käka imorrn, riktigt klurigt att "våga" planera rejäla måltider.. Blir till att öva.
Upp