Första lilla utmaningen
Kidsen och mannen hämtade hem med chips & cola igår. Vilket är helt okej, jag kan liksom inte kräva av andra som har normalt förhållande till mat, att de ska anpassa sig till mig hela tiden. Jag fick helt enkelt se det som ett ypperligt tillfälle att öva!
Jag kan börja med att tala om att coca cola var min "drug of choice" i många, många år. Jag tycker fortfarande att det är den överlägset godaste läsken, men den styr inte mitt liv och jag kan gå långa perioder utan, utan minsta bekymmer. Förr var en stor flaska om dagen (bara till mig alltså) ett absolut måste.
Jag är nog en typisk beroende-personlighet. Vi har massor med beroenden och missbruk i släkten, och jag fastnade för tobak och tillslut matmissbruk. Lustigt nog så slutade jag röka när jag blev gravid, började äta lite för mycket och onyttigt (var ju gravid liksom!) och ungefär ett år efter att tjejerna föddes så började jag min första bantningskur vilket var en regelrätt svält på 6 månader. Allt det i sällskap med depression utlöste nog det här jag befinner mig i nu. 14 år senare kämpar jag fortfarande med maten.
Hur som, tillbaka till igår..
Jag tänkte att vi skulle lämna slisket till efter maten och det gjorde vi också. Vi smakade någon klunk läsk medan maten puttrade, och ett par chips, men det utlöste tack och lov inte någon "sug-attack" utan vi lade bort allt bara och väntade utan konstigheter. Barnen har ju inga problem med sånt men för mig var det en seger.
Senare under kvällen hade vi vårt mys. Jag drack 2 glas cola vilket var mer än planerat men det var ok. Min stora seger var att jag inte spårade ur och att jag inte fick skuldkänslor och började tänka "straffträna och dra in på maten i morgon för att kompensera" som jag annars brukar göra. Jag kände heller inte att "oh sh*t, jag trillade dit, måste börja om imorgon".
Det finns inget "börja om", för att jag är inte på någon diet eller så. Systemet jag följer är mkt noga med att det inte finns något misslyckande eller att man måste börja om. Allt är bara övning, och all övning är bra! Älskar det tankesättet. Tack vare det sitter jag här nu efter en bra frukost, har inget sug alls och inga skuldkänslor överhuvudtaget. Så jäkla fritt! Ursäkta svenskan. :)