Nu vet jag!
Nu har jag en plan. Äntligen vet jag vad jag vill bli när jag blir stor. Behandlingspedagog! Om Gud så vill. Först tänkte jag köra barn- och fritid med inriktning på socialt arbete, på distans. Jag såg över mina gymnasiebetyg igår (gick barn- och fritid för hundra år sedan) och även om jag är nöjd med det mesta så finns det ämnen jag skulle kunnat gjort bättre. Sen också den lilla detaljen då att jag inte kommer ihåg ett skvatt av det vi pluggade. Jag känner mig inte riktigt redo att börja plugga på högre nivå än, isolerad housewife sedan -02 med släng av social fobi. Jag måste nog mjukstarta lite. 1,5 år med studier och 10 veckors praktik så kanske man fått igång hjärnan igen? Plus att pinigt nog gjorde jag aldrig mitt specialarbete. Man kan säga att jag med alla problem vi hade då, gick ut gymnasiet med nöd och näppe.
Så, det låter väl intressant? Jag var ju inne på förskollärare ett tag men nåt där tog emot av någon anledning. Att kunna hjälpa folk som hamnat snett eller jobba på kvinnohus, med flyktingar eller liknande, är det jag känner att jag vill göra. Jag vill hjälpa och stötta. Under tiden jag tar igen gymnasiedelen så tänkte jag plugga franska och fila på min arabiska också. Språk behövs ju alltid.
Nu vill jag ju börja plugga, lol.. :P Men bara att vänta.