Varför är det så svårt att vara snäll mot sig själv?
Så. Fick en komplimang alldeles nyss och hur svarade jag, som på autopilot? "-Snygg? Jag ser ju ut som en elefant."
Personen i fråga är van vid att jag gör ner mig själv och försöker inte ens säga något längre. Fick bara en sån där "nämen vad 17 säger du"-blick, lite kryddat med "ingen kommentar, jag vet ju att det spelar ingen roll vad jag säger".
Alltså det sjuka är ju att jag tycker egentligen inte såhär. Jag är på en plats nu där jag inte längre föraktar min kropp. Ja, jag är tjock, men so? Vad har det med elefanter att göra, liksom? Varför måste jag säga något negativt om mig själv för det?
Det bara kom ut ur min mun, bara av farten. Utan att jag tänkte efter, som om det var världens mest normala och självklara. Vilket får mig att inse att jag har en hel del jobb kvar. Inte bara på själva självkänslan utan hur jag beter mig mot mig själv. Vanorna. Eller ovanor, kanske man skulle kalla det. Jag vill bli bättre på att ta komplimanger och känna mig bekväm med tanken på att någon kanske faktiskt tycker att jag är fin/duktig/snäll/sjysst kompis/duktig på att måla etc. Men hur bemöter man det då? Haha. En vacker dag är jag väl där...