viktigaresan.blo.gg

Starten på Ramadan gick ju jättebra. :) Hade ingen huvudvärk eller kände mig törstig eller så egentligen, började inte kurra i magen förrän vid tretiden på eftermiddagen då vi var påväg ut till oliverna för att jobba på stängslet. Det enda jag märkte var att jag kände mig lite mer trögtänkt än vanligt (lol) men sånt ger sig efter 2-3 dagar ungefär. Människokroppen är fantastiskt bra på att ställa om sig för att passa och fungera optimalt under nya omständigheter.

 

Det intressanta här var att jag hade ju noll problem med att ge tusan i att tugga hela dagen. NOLL. Hur lätt som helst att strunta i det och inga som helst känslor av att jag måste hetsäta/överäta när kvällen väl kom. Var inte så jätteförtjust i maten igår så jag åt bara precis det jag behövde och inget mer. Inga panikkänslor.

 

Slutsatsen kan väl vara då att när man väl äter utefter ens värderingar, utefter det man verkligen tror på, så är det inte så svårt. Givetvis brukar sug komma då och då även under Ramadan (man är ju människa och inte en robot) men inte ens i närheten av hur det brukar vara.  Igår kände jag mig fri, lätt & fräsch. Ingen konstant mättnadskänsla och inget överdrivet sug som jag brukar slåss mot. Det känns som om det validerar det jag tänkt på förr, att det sitter i hjärnan och inte i något fysiskt, som sockerberoende. Det är därinne jag måste lägga fokus, på att äta enligt mina värderingar (dvs göra väldigt klart för mig vilka dessa är och planera därefter) och så naturligtvis det jag redan jobbar med, att ta bort skam, "förbjudna" födoämnen (dvs inget ska vara förbjudet längre) och så det här med stressätandet. Vilket jag naturligtvis inte pysslar med under Ramadan, då tillåter jag mig att känna stressen istället för att äta den. 

 

Kanske jag borde ha fastemånad året runt? Haha.